Puch Maxi c:a 1970 blev dräglig

[Maximal]

Tror det var för cirka fem år sedan som min fru föreslog att jag skulle köpa en gammal moped "för att ha något att meka med", och så skulle hon kunna ha den för att skjutsa vår dotter till dagis, plocka svamp m.m. Den gången blev det inget, det ena ledde till det andra och slutade med att jag köpte en gammal Honda CRX istället som jag spenderade flera månader med att göra körduglig för att sedan sälja.
Men se'n köpte jag en moped! Ni på det här forumet vet ju allt om charmen med åttitals- och äldre mopeder, en slags oförstörbarhet som inte längre existerar. Jag växte upp på sjutti- och åttitalet och tillhör väl inte riktigt generationen som betalar 69' för en Dakota, utan lite senare - en Nevada fick jag när jag var 13, den finns kvar än idag, i nånslags skick i en lada i Norrbotten.

Nog snackat.

Den här Puch Maxin köpte jag av en yngling i Vallentuna om jag inte minns fel, han skulle "laga" den men kom fram till att ett nytt bakhjul behövdes vilket han inte ville kosta på. Dessutom gick den inte. Jag vet inte riktigt vad det är för årsmodell men gissar på 1970 cirka, att döma av fram- och bakljusets utformning. Det satt en "femhalva" på och en 15mm dellorto flatslide, och att döma av bromsarnas och bakhjulets skick så var det någon som åkt hårt och fort med denna lilamålade best.
Jag rensade ur förgasaren och hittade bl.a. en tråd från en stålborste inne i venturiröret, när jag tagit bort den så gick det faktiskt att köra, om än dåligt, så jag beställde nya tänddelar och sedan kördes mopeden en säsong till och från dagis, till svampskogen m.m. Huvudmunstycket var alldeles för stort men jag blandade en cocktail på ca hälften E85, hälften bensin och en dos tvåtaktsolja och då varvade den ut. För att inte åka onödigt fort så knackade jag till en insugspackning som ströp till 8mm insug.
Året efter började dottern cykla själv med stödhjul så då blev mopeden onödig och har stått bakom garaget och rostat vidare.
Fram till i år! I januari satt jag och slösurfade och såg att Thansen i Danmark sålde bakhjul till tramp-maxi till ett mycket humant pris, och då gjorde jag slag i saken och tog in Maxin från kylan och började på en renovering i snabb takt.

Att plocka ned går ju oftast fort, så även denna gång, efter sex timmar var den reducerad till detta:

Ramen står längs väggen, motorn utanför bild och resten i små plastlådor efter position på mopeden. Redan här kan ju skönjas att bakhjulet inte var så runt...

[Maximal]

Nästa steg var att gå och sätta sig vid datorn och beställa lite delar

Kod: Markera allt

Kædestrammer for cykelkæde, 125 mm    149,00
Bagagebærer, stor model, P+K         299,00
Udstødningspakning, P+K            19,95
Cylinder med stempel, SUPER, P+K      499,00
Kæde 1/2 x 3/16, sort, P+K         79,95
Pakningssæt komplet, SUPER, Puch Maxi   49,95
Pedal-sæt, P-model               129,00
Styrlås komplet, P+K               69,95
Benzinhane, P+K                  99,95
Bremsebakkesæt, P+K               49,95
Tanktranfers Puch Maxi, P model      49,95
Baghjul komplet med ALT            799,00
Udstødning komplet, P+K            399,00
Varekøb inkl. moms:   kr.            2.693,65
Forsendelse:   kr.                  837,50
Totalbeløb inkl. porto og moms:kr.      3.531,15

Sedan ut i garaget igen med vetskap om vad som gick att köpa nytt och vad som måste försöka räddas. Styret verkar inte gå att få tag i, och det var i detta tråkiga skick:

Var inte fint från början, och att ha stått bakom ett garage i ett par år har inte gjort saken bättre. Omkromning? Dyrt och svårt att hitta någon som kan åta sig, så det fick bli nedslipning och hammarlack. Inte en bra start på en renovering men vad skall man göra?



Sidokåporna, däremot, fanns att köpa nya, men när korken redan var ur flaskan så tänkte jag försöka återanvända de gamla, skrapade bort någon gammal ytbeläggning och drog på även dessa med samma hammarlack (plastprimer först så klart).



Den hemska lila färgen föranledde total omlackering, och jag bestämde mig för att gå loss med roterande stålborstar i borrmaskin och vinkelslip på ramen och gaffeln och göra de helt plåtrena. Jag visste också att bakramen var lite deformerad efter någon typ av stunttrix, eller helt enkelt på grund av femhalvans massiva vridmoment, så jag behövde värma och rikta lite, och då är det ju praktiskt att slippa brinnande färg.



Nu befinner vi oss ungefär fyra dagar in i projektet, och ungefär här vet jag många projekt går i stå, men utan att avslöja för mycket så kan jag säga att mopeden idag fungerar prima och har färg på sig. Hur det gick till får ni dock läsa om i morgon.

Inte missa!!!

[Micke S]

Klokt att återanvända saker som du gör. Det ska bli skoj att läsa vidare om projektet !

[Maximal]

Efter att ha städat rent ramen och gaffeln samt värmt och riktat lite längst bak så tvättade jag hela rasket med nån typ av sprit på sprejflaska som normalt används innan man lägger på lackskydd, och sedan penslade jag på två lager tvåkomponents epoxy CA-primer. Hyfsat stabil grundfärg, hade lite över för ett par år sedan och penslade en rostig skyffel efter att ha stålborstat den lite. Den skyffeln har stått ute i ur och skur i två år och är fortfarande vackert gul där inte grus och jord ännu lyckats nöta igenom färgen.
Köpte den för att använda på mina mercedesar, men tyvärr inget som stoppar rosten på dem



Eftersom jag penslade behövdes en del slipning med 800 våtslip och sen på med Hagmans 1K-slipgrund på spray från den lokala OK-macken och våtslipning igen.


Jag funderade lite och kom fram till att röd metallic av någon sort vore fint. Mopeden var solidröd från fabrik som synes, men tänkte att en liten uppgradering inte skulle skada. Från Tipro beställde jag Mazda Soul Red, det är en en Candy, alltså bottenfärg (röd) och sedan effektlack (mer transparent, med metallicflingor i) och en burk tvåkomponents klarlack. Klarlackens härdare aktiverar man genom att dra ut en ring i flaskans botten, sen har man 24 timmar på sig innan den härdat till en klump.

Notera pingvinstängerna, ett litet men effektivt knep från Tipro för att försäkra sig om nöjda kunder.

Lätt att jobba med de sprayburkarna, och färgar inte resten av garaget så mycket heller. En burk av varje räckte precis, jag fick klarlack över i slutet men jag inser så här efteråt att jag skulle lagt mer klarlack på vissa ställen, candyn var väldigt känslig för åverkan. Här är underfärgen lagd i ett lager:


När jag lagt effektlacken kunde inte kameran (min LG-mobil) återge färgen korrekt längre, blev rosa och lila om man försökte fota i lampljus, så tog ut den i solen för fotots skull:

Här är nästa gång solen tittade fram, och jag har hunnit lägga klarlack:


Här är en bild av vad som var i den stora kartongen från Danmark:


I det här skedet skrev vi 22 februari och i nästa del börjar monteringen. Inte missa!

[Micke S]

Kanonsnyggt !

[BjörnK]

Trevligt med en Maxi, väntar med spänning på nästa avsnitt.

[Maximal]

Ett stycke E50 för pedalstart


Så här i efterhand känns det lite onödigt att jag köpte ny cylinder, det var egentligen inget fel på femhalvan. Men jag inbillade mig att den blivit sliten, men så var inte fallet. Fanns t.o.m. honingsmärken kvar, så den är ute på tradera nu.

Observera min lustiga strypning i form av underdimensionerad insugspackning.

I ett långt senare skede när jag fått på pedaler och kedjor upptäckte jag att motorn inte gick runt på grund av kraftig interferens mellan nya kolven och topplocket. Gav mig inte på att mäta geometrierna men något var helt klart annorlunda. Originaltopplocket har ju det gamla utförandet med pys och snedställt stift, så för att få upp kompet hade någon tidigare fartfantom planat locket radikalt, så till den grad att klämspalten blivit negativ.

Med Dremeln tog jag ur till dess det slutade ta i och därefter på med en 0,4mm topplockspackning, så nu vet jag hur stor marginalen är.

Man skulle kunna sätta tjockare cylinderfots- och toppackning för att få ned kompet lite till, alternativt sätta pysen i funktion igen, för frugan har vissa problem att orka trampa igång den, har instruerat henne att om möjligt använda nedförsbackar...

Ber om ursäkt för den bristande kronologin, nu hoppar vi tillbaka till där den var precis nylackerad och monteringen påbörjades.

Jag satte ihop den i en ordning så att den skall kunna stå själv, då jag inte har möjlighet att hänga (den) från taket och inte vill ha den på bockar och annat. Det innebär först framgaffel, sedan motorn i ramen med centralstöd, därefter resten.

Här packar jag gaffeln full med smörjfett, det har jag förstått att det skall vara där inne. Hjälper inte ett dyft, gaffeln är ändå som en cykelpump
Nya bromsar var i paketet från Danmark, de gamla var så slitna att bromsarmen bottnade utan att det blev någon egentlig bromsverkan.

Stänkskärmarna hade jag uppenbarligen redan lackat med samma gråa hammarlack som styret och kåporna ser jag... Rostfria skruvar uppgraderade jag också till.

Och här var jag nöjd den kvällen, det var först när jag gick in och tittade på bilderna som jag insåg att jag vänt hjulet bakfram.

Nästa dag blev det visuellt stora framsteg med lite arbete - I med gaffeln, tre skruvar, motorn tre skruvar och pakethållaren likaledes tre skruvar.

Krombågarna ovanför motorn, liksom den gamla pakethållaren var alla målade med lila färg, skillnaden var att under färgen hade krombågarna kvar lite krom, medan pakethållaren var rostig deluxe. En mässingsborste som egentligen är avsedd för någon typ av rengöring i köket var perfekt för att relativt skonsamt avlägsna färg från kromdetaljer och förzinkade saker som skruvar och konsoler.
Det gamla bakhjulet var ingenting som en mässingsborste skulle rå på. Som jag tidigare sagt var det den utlösande faktorn till renoveringen - det var helt enkelt inte okej att åka på.

Förutom att fälgbanan var slut som artist var det något vaj med bakbromsen, kan ha varit så enkelt som att backarna var för nedslitna, men symptomet var att hur man än försökte justera och sätta mellanlägg och brickor så blev frihjulet inte bra och försökte man använda sig av bromsen, som på denna variant av nav finurligt aktiverades genom att trampa bakåt, så ville inte bromsen släppa sedan. Nu hade jag ju ett nytt bakhjul från Thansen, komplett med allt, som jag i min enfald trodde skulle bara vara att trycka dit och sedan åka med.

Ni får se hur det blev med den saken. Inte missa!

[BjörnK]

Framgaffeln är en av Maxi:ns svaga punkter.
Vek är bara förnamnet.
Jag har uppgraderat min med en EBR-gaffel, märk rejäl skillnad avseende fjädring och stabilitet.

[Maximal]

Bakhjulet var komplett med "allt" (utom trampdrevet/frihjulet, visade det sig) för 799 danska. Men man fick montera det själv. Här kommer lagren direkt från frysen på ett tefat, och navet har jag ljummat upp med en gasolbrännare.

Precis nu så slog det mig att jag kanske skulle petat in fett i lagren? De var halvtätade och inoljade. Har ett minne från min ungdoms år att jag råkade sätta ett heltätat (SKF) lager i min Nevada och det skar efter nån vecka.

Nu var det tyvärr inte exakt rätt bakhjul för den här mopeden utan för Maxi P, som är en senare konstruktion. De har förenklat navet så att man inte längre kan bromsa genom att trampa bakåt som en cykel, men även satt i en lite grövre axel.
Maxi P verkar ha sålts flitigt i Danmark. Min egen teori är att det är på grund av andra lagkrav, vilket år var det man inte behövde ha pedaler längre i Sverige? Efter det fick mopparna raskt kickstart istället, men i Danmark kan det ha dröjt till senare. Låter det rimligt? Är ju ingen vid sina sinnens bruk som försöker cykla en Maxi, de är sjukt tungtrampade och pedalveven är plastlagrad...

Det ser ju trevligt ut med ett nytt bakhjul så klart, men fälgbanan hade ett lite annat utförande, framhjulet har ingen valk för ekrarna. Däckdimensionen är grövre också, verkar vara svårt att få tag i 2.00x17. Bromsen fick jag göra en habrovink med, bromswiren till Maxi P var slut i lager och fanns inte att köpa i Sverige. Alltså chansa på att en annan wire passar - Alvars fick skicka en bromswire till en Ciao för den är lång och dessutom billig. Sen fick jag modda ramen lite för att få dit bromwiren, ett litet hål under hålet där kabelhärvan kommer ut.
Eftersom jag nu behövde vänstra handtaget till bakbromsen, var jag tvungen att hitta på en annan lösning för att få igång mopeden. För att överrida slungkopplingen och kunna starta motorn när man trampat upp farten så finns det en liten arm på motorn, som var kopplad till vänstra handtagsgreppet. Maxi P har löst detta med ett dubbelgrepp, som inte finns att köpa, så jag fick lösa det med ett litet chokehandtag:


I nästa del blir det montering av belysning. Inte missa!

[Maximal]

Lyktpottan är sprejad med samma hammarlack, blev riktigt trevligt tillsammans med en nypolerad (autosol) strålkastarsarg.

Hastighetsmätaren fungerar, men kilometerräknaren har stannat för gott.
Innan vi kommer till baklampan måste vi för kronologins skull göra en utvikning om kedjor. Trampkedjan trodde jag skulle gå att återanvända, men det visade sig att det gamla drevet inte passade på det nya baknavet, och då startade nästa kedjereaktion ( ) av anpassningar. Nytt drev med frihjul beställdes och levererades, men då var det mycket större, så gamkedjan passade inte. Iväg till cykelnasaren på orten och denna kvalitetskedja inhandlades för 69 kr:

"Red Star Cycle Roll Chain" made in Shanghai. När jag kapat till kedjan insåg jag att den gamla kedjespännaren inte gick att använda heller, alldeles för kort i och med det nya drevet och nya kedjan.
På motorsidan blev det en kedja av lite högre kvalitet. Gäller ju att förvalta den enda hestkraften (klad hest = snel hest) en likaledes kinesisk kedja men av "japansk kvalitet"


Så efter denna händelsekedja ( ) kan jag presentera bilden på baklampan, som också visar kedjorna och kedjespännaren på plats.

Prima tysk design (Hella, natürligtvis) men tyvärr spräckt glaslins. I baklampan har jag gömt en litet hightech easter egg... Så här var det, jag glömde beställa 6V glödlampor och ville inte göra en beställning enkomt för det. Så jag knesade iväg till Kjell & Co och införskaffade en påse intensiva röda lysdioder.
Jag knackade sönder gamla (3W) glödlampans glas och rensade rent metallfoten.

Sedan kopplade jag ihop 6 lysdioder (motsvarar i lumen en 5W-lampa tillsammans) så att de vardera får drivspänning 2V

Sedan packar jag ned hela paketet i den lilla lampfoten, med krympslang som isolering

Och så här fint lyser det:



Men nu tänker ni: han har ju inget avgassystem monterat - oj vad det skall ha dönat i garaget när han testade lamporna. Att inte polisen kom!

Men de var redan här, det var faktiskt de som stod för strömmen:

(min sons leksaksbil)

Nu är det nästan bara wirar och lite shiny bits kvar, sen blir det uppstart. Inte missa!

[erlan]

om det där diodknepet visar sig funka även på växelspänning, så vill jag gärna ha artikelnumret.

erlan

[JanneL]

lampor är väl inte spänningsrasister dom gillar väl båda sorter

[Maximal]

Erlan - lysdioderna är Kjell.com art.nr 90700
Har du växelström så sätt hälften av dioderna åt andra hållet, bara så flimrar det med högre frekvens.

Jag räknade som så att 7 candela med 30° spridningsvinkel motsvarar ungefär 1,5 lumen och en glödtrådslampa avger ungefär 15 lumen per watt, men med 360 graders spridningsvinkel så om där inte finns någon bra reflektor (Maxins Hellabakljus har en svart pappskiva som "reflektor") så är det bara kanske en fjärdedel till en tiondel som faktiskt lämnar strålkastaren som synligt ljus. Lysdioderna kan man montera så att varenda lumen kommer ut.

Glödlampa 3W
3*15*0,2 = 9 lumen

6st lysdioder 7000mcd
1,5*6 = 9 lumen

Men det lyser lite starkare, subjektivt, än vad en 3W-lampa gör, så mina beräkningar stämmer troligen bättre med en 5W-lampa.

[Maximal]

kejsaren - glödtrådslampor gillar växelspänning de flimrar med dubbla frekvensen och glöder vackert i "dalarna"

Lysdioder icke så. De lyser bara åt "rätt" håll så att säga, så de är släckta hälften av tiden på växelström.

[Maximal]

Nya pedaler, behövdes inte mycket övertalning bara att lossa, kul när något går lätt ibland. Avgassystemet däremot krävde i vanlig ordning lite övertalning i form av uppslipade hål för pinnbultarna och stor rörtång och karlatag för att rucka flänsen i rätt riktning. Vem är det som tillverkar alla dessa piratdelar som Alvars m.fl. (Thansen, i detta fall) säljer? Måste vara typ kineser som inte sett en Maxi, än mindre har en jigg att svetsa i... Billigt är ju fördelen!



Borstade av lila färg med mässingsborsten och glödgade/normaliserade aluminumgreppen till bromsarna så jag kunde finrikta dem. Dessa brukade vi alltid bryta av i vår ungdom eftersom vi inte begrep oss på metallurgi och deformationshärdning.


Fingranskade kabelhärvan för att utreda varför dödaren inte fungerat tidigare och upptäckte att det saknades en kabel i härvan mellan strålkastaren och motorsockerbiten, så kompletterade med en sådan.

Dags för uppstart!


Var tvungen att åka en sväng också, den gick som en kratta kan man lugnt säga. Men det ber jag att få återkomma till. Inte missa!