Bilen saknade klarlagd historik då jag köpte den så jag lade många timmar på att leta upp vad som hänt och detta är en del av vad jag hittade, ni som inte är intresserade kan ju sluta läsa nu.
När jag hade bilen såg den ut såhär:
Historien var så att den byggdes i Köpenhamn i början av 1957, blev skickad till Stockholm, förmodligen som demobil, det var en fyrdörrars hardtop vilket inte var så vanligt i Sverige, motorn var en rak sexa och växellådan treväxlad manuell med rattspak.
Inte förrän den 18/3 1958 blev den såld, då till en man, Olof Ögren, som bodde på Lidingö, han var exportchef för Findus som ligger i Bjuv några mil från Helsingborg.
Somrarna tillbringade familjen i sommarstuga i Viken, strax norr om Helsingborg, fadern arbetade på fabriken i tre månader och familjen bodde då i sommaridyllen.
1963 byttes bilen in mot en ny 63´a Impala, därefter fick den en ny ägare, en yrkesmekaniker vid Muskö marinbas, Bengt Larsson.
1965 gjorde en ung man, Erik Lindholm, lumpen på denna basen och han lärde känna mekanikern som då fungerade som lärare för mekarna.
1967 hade Erik fortfarande kontakt med Bengt och Erik fick köpa bilen för 1600 kronor, dock var den ganska sliten efter nio år på vägarna året om, Erik fick byta skärmar och lackerade om hela bilen i originalfärg, så här såg den ut efter Eriks renovering hösten-vintern -68/-69:
Tjejen hette Anita och blev senare Eriks fru.
Erik körde till Leksand till Midsommar och här kommer en bit som triggar mitt intresse, i Augusti 1968 körde han till Anderstorp för att titta på en ny motorsport i landet kallad dragracing, bilen fanns alltså på "The first Go"!!!
Till Påsk 1969 skulle Erik och Anita köra till hennes föräldrar i Edsele men när dom var strax innan Sandviken kolliderade dom med en VW och bilen blev bärgad till en GM-verkstad i Sandviken, Fröberg&Sjöberg, för reparation, smällen hade tagit höger skärm och hjulupphängning.
Erik ville ha bilen bärgad till Stockholm så att han kunde reparera den själv och inledde förhandlingar med sitt försäkringsbolag om transport och ersättning, detta drog ut på tiden och motorintresserade grabbar i trakterna fick syn på den ovanliga bilen som stod innanför ett staket.
Flera av dom ville köpa loss bilen men den var ju inte bilfrmans och Erik fanns inte tillgänglig.
När Erik var överrens med försäkringsbolaget skickade dom en biltransport men då visade det sig att bara dagarna innan hade någon kommit och hämtat ut bilen och uppgivit att dom hade polisman den-och-dens tillstånd att hämta bilen, lyft upp den på en transport och kört därifrån, bilen blev helt enkelt stulen!
Från denna punkt utelämnar jag efternamnen då det finns ett mått av osäkerhet om vad som egentigen är vitt, svart och grått.
Mellan våren 1969 till sommaren 1970 vet jag inte var bilen fanns men då fick Ralf L tag på bilen, här är en bild då den stod hos en kompis till honom:
Notera att grabbarna hade modifierat grillen och satt på ett lågt scoop, förmodligen för att maskera den en smula.
Ingen registreringsplåt fanns, den kördes nog bara i skogen och på nätterna.
Bilen var nerkörd och i ett trist skick och tack vare att den inte var "ren" var den inte mycket värd, Ralf bytte bort bilen till sin syster och svåger, priset var en sjuttiofemma brännvin och ett par hundralappar...
Nästa ägare hade plockat ut röda interimsskyltarna och kunde köra med bilen men han mindes inte mer än att den bara var körbar, dock stannade han och en kompis på en mack och köpte ett antal orange sprayburkar och genomförde en smakfull customlack i vägkanten...
Därefter passerade en tid av många ägare, den följande ägaren Kent L bytte bilen till sig mot en Simca 1000 men körde aldrig med den då den saknade motor och växellåda, han hade bilen i ett halvår.
Nästa ägare, Kent H, bytte till sig bilen mot en 61´a Chrysler New Yorker och började fixa till den, lade i en 283´a och automatlåda samt lackade den klargul med vitt tak, inga bilder från den gula tiden har hittats.
Därefter följde täta ägarbyten och allt har inte gått att kartlägga, bilen saknade fortfarande papper och minnet hos de inblandade har inte varit helt klart, kanske vill man inte minnas allt eftersom det ingår lite fuffens?
Omkring 1976 hamnade den hos en man i Östersund, Bernt Kandel, som en del i en byteshandel, han ställde den i trädgården där den fick stå i ett antal år.
Hösten 1984 blev Bernt arbetslös och han drog igång renoveringen av den gamla bilen, rev ner allt och lyfte karossen från ramen.
Han konstaterade att framvagnen var bristfälligt lagad efter smällen 1969 och han monterade dit en frisk framvagnsbalk från en -55´a och lagade upp innerskärmarna bak.
Först här blev bilen registrerad med sitt nya registeringsnummer, hur dom klarade ursprungskontrollen vet jag inte men bilen fick en ny identitet.
Efter renoveringen lackerade Bernt bilen svart med svart tak och körde en sommar innan han sålde bilen vidare.
Denna bilden är tagen av Thomas Sjölander på parkeringen till Power Big Meet 1985 då han nyligen köpt bilen.
Vintern efter lade Thomas på den lack som ännu, såvitt jag vet, finns på bilen.
Historien efter det är enklare att följa, dock mindre spännande.
Jag köpte bilen i Maj 2009 och ringde upp Bernt Kandel som renoverat bilen 25 år innan, presenterade mig och undrade om jag fick ställa lite frågor vilket var OK.
En bit in i samtalet avbröt Bernt mig och sa att han hade hittat trimtagen som tillhörde bilen, bara någon vecka tidigare!
Trimtagen som beskriver originalutrustning, lack och inredning, sitter nitad på brandväggen, Bernt hade plockat bort den innan lack och sedan kom den aldrig på plats igen.
Naturligtvis skickade han den till mig i ett kuvert, jag monterade inte tillbaka den då originalplaceringen inte går att komma åt med en V8.
Jag fortsatte att forska i det tidsmässiga glappet och kom i kontakt med diverse kul typer, bland annat fick jag ett handskrivet kvitto på att Erik Lindholm sålde bilen till Anders E för 300 kronor, kvittor innehöll det gamla regnumret.
Erik hävdar att det är ett fejkat kvitto, det får vara hur det vill med det men jag fick tack vare detta kvitto fatt på det gamla registreringsnummret så jag kunde börja kartlägga hela historien.
En höjdare var i Augsti 2010 då jag träffade Claes, sonen till första ägaren i Viken där han nu bor, Claes byggde en villa på samma tomt där familjen hade sin sommarstuga i slutet av femtiotalet!
Claes, född 1955, mindes bilen svagt men de gamla familjealbumen finns hos systern på Lidingö och jag fick aldrig henne att leta efter gamla fotografier med bilen.
Hoppas att detta roar någon, det roade mig att forska i historiken i alla fall. <!-- </EdIndex> --></div>
Riktigt roligt, och vilket detektivarbete du lagt ned 
<!-- </EdIndex> --></div>
<!-- </EdIndex> --></div>
<!-- </EdIndex> --></div>
såna skulle man ha! <!-- </EdIndex> --></div>
Man körde sakta, sakta, sakta istället... Det skulle aldrig funka i dagens trafik med bilar som har motorer i formelklass och väghållning ljusår bättre än sjuttiotalets rallybilar. Jag försöker köra så fort jag bara vågar men det är fler än gång jag fått rutan igenmurad med ävja och fått spana in ett uppsträckt långfinger när vindrutetorkaren svept bort det värsta... 
<!-- </EdIndex> --></div>