En jag känner hade en sån i början av sjuttiotalet. Bilen hette Simca Vedette och var handmålad tvåfärgad som en raggarbil på den tiden ibland kunde vara. Killen hade bilen ståendes vid en bensinmack och jag som då fortfarande körde moped var där ibland och lyfte på huven och se om jag kunde få igång motorn som aldrig riktigt ville starta. Motorn kunde rycka till och det kunde också poffa ur förgasarn men starta ack nej... Den ville bara inte
Det var en jädra massa tändkablar och jag försökte sätta mig in tändföljder och var det skulle börja, men inget fungerade den ville bara inte starta. Sent omsider var bilen borta och jag tror killen sålde den och vad jag kommer ihåg var det hans första bil. Killen är ett år yngre än jag så han kan högst ha varit sexton vid den tiden.
Jag gillade bilen och tyckte den var supersnygg men killen som ägde bilen gillade den inte för den var ju fransk och det kunde en bil bara inte vara. Nä, riktiga bilar kom från Amerika och det skulle helst inte vara några dörrstolpar men i praktiken blev det så ändå när pengar skulle fram och bil handlas. Bil nr 2 för killen har jag för mig blev en Dodge Lancer med en snett liggande sexa under huven. Mitt intresse föll på startmotorn som hade en planetväxel precis som dagens modernare bilar. Sen minns jag också den stora växelströmsgeneratorn som inte liknade någon annan bilgenerator och med en remskiva som inte satt fast med mutter.
Ja, jäklar vilka mysko grejer det fanns när vi var i bensinmackens tvätthall och mekade om vinterkvällarna. Tvätthallen fick man hyra för några kronor och sen var det bara att sätta igång...