Raketsport's Mopedforum

<div class=KonaBody>(

Conrad Engström skrev:Jag ställde frågan för jag för mindel har aldrig haft behovet av den kunskapen. Jag brukar få skrotet jag pysslar med att gå ändå. Magnitisera svänghjul har jag aldrig behövt göra, under 50 år jag pysslat med tvåtaktare och svänghjulsmagneter. Folk i min närhet har inte heller varit drabbade. Ja det folk jag ummgås med är likadana dårar som jag.
För den delen menar jag inte att det inte kan vara intressant. Men behovet har aldrig funnits.)

Ang brytare om jag inte hittar så renoverar jag dom.

Kan ju vara intressant om du vill utveckla lite om vad du renoverar på brytarna och hur du gör. Finns ju vissa svårfunna brytare.
Trodde att det bara var att slänga brytarna när allt är nednött. Går det exempelvis att återställa fiberklacken som brukar nötas ned? </div>

<div class=KonaBody>Det går att plocka bitar från andra brytare. Kontaktytorna är oftast silverlödda. Klacken till nocken nitad. Om det är axel svarvar man en ny fiberlagret kan man pressa ut och byta. Oftast behöver man inte byta allt. </div>

Conrad Engström skrev:Vi provade med kondingar på ASEA och ladda för att slå isär lindningar i lösa statorer. Vi hade hela provrumsgolvet fullt med kondingar och en jettestor kontaktor. Det blev sot av lindningen. (Inte mitt påhitt)

Det måste varit högspänning bland de närvarande när någon tryckte på knappen...

</div>

G-son skrev:Men vill påpeka att även likström påverkas av impedans, åtminstone så länge det finns en förändring av strömstyrkan. När man kopplar in en spole till likspänning kommer strömmen genom den öka långsamt (nåja, långsamt för elektronik) tills impedansen spelat ut sin roll och det bara är spolens resistans som begränsar strömmen. När man stänger av strömmen kommer impedansen istället försöka fortsätta dra ström genom spolen - det är det som ger gnistan på brytaren, bara för att ta ett exempel som de flesta här bör ha sett.

Mycket intressant input här G-son, den tackar jag särskilt för. Jag är elintresserad men har mest kollat växelströmmen och växelströmsmaskiner. Det är inget proffsigt utan som glad amatör....

Med ditt resonemang kan man tydligen ladda upp en spole med likström, ungefär samma förlopp som med en kondensator, har jag fattat dig rätt?

Mycket bra idÃ© där med kondensatorer istället för krabbla med blybatterier. Jag kollade lite bland mitt jox och hittade fem kondingar på 16000 uF och max 40 Volt. Det är nygamla grejer från militären.

Kan man seriekoppla kondensatorer i en likströmskrets eller måste de parallellkopplas?

5 x 40 blir 200 volt men jag tänkte även på alternativet att parallellkoppla och ladda upp dem med en 36 volts laddare och sedan ladda ur dem i magnetiseringsapparaten.

Tror du det går???

De här elektrolytkondensatorerna i aluminiumkärl har plus- respektive minuspol men jag har även andra kondingar som ser ungefär likadana ut men har suttit i en växelströmskrets, t.ex. på en tvättmaskinsmotor, men de är inte polmärkta.

Är den någon skillnad på kondensatorer för lik- respektive växelström? </div>

<div class=KonaBody>En spole kan på sätt och vis laddas upp, på många sätt fungerar spolar som motsatsen till en kondensator. En kondensator börjar med att leda mycket ström som minskar tills den laddats upp helt, spolen börjar med att leda ström dåligt men sedan leda bättre efterhand som magnetfältet byggs upp. Kondensatorn lämnar ifrån sig sin laddning genom att skicka ut strömmen baklänges, spolen gör det genom att fortsätta driva strömmen i samma riktning en kort tid medan magnetfältet kollapsar, alternativt ger den en hög spänningspuls som försöker driva ström vidare trots att kretsen är bruten. Kondensatorn kan dock hålla sin laddning lång tid, medan en spole inte har något att komma med efter någon bråkdel av en sekund.

Kondensatorer kan seriekopplas, men dom får mycket lägre användbar kapacitans då så man gör det normalt inte. Jag har glömt formeln för att räkna ut vilken kapacitans det blir, men det är i alla fall så stor förlust att det blir oanvändbart.

Paralellkopplat med max 40V låter väldigt lågt, man behöver hög spänning för att sparka spolen ordentligt i kulorna så strömmen kommer igång snabbt.

Ett simpelt CDI tändsystem laddar upp en kondensator till flera hundra volt som sedan dumpas rakt genom primärlindningen på tändspolen. (CDI-system arbetar annorlunda jämfört med andra tändsystem, CDI ger kortvarig högspänning till spolen så ett magnetfält mycket snabbt byggs upp medan andra system bygger upp magnetfältet långsamt med låg spänning och sedan skapar den nödvändiga pulsen genom att bryta strömmen snabbt.)

Som sagt, likspänningskondensatorer förstörs av fel polaritet (liksom växelström eftersom den har växlande polaritet). Kan vara kul om man vill se hur högt det kan smälla när dom exploderar, men förutom det har likspänningskondingar inget i växelströmskretsar att göra.

</div>

G-son skrev:En spole kan på sätt och vis laddas upp,....... spolen gör det genom att fortsätta driva strömmen i samma riktning en kort tid medan magnetfältet kollapsar, alternativt ger den en hög spänningspuls som försöker driva ström vidare trots att kretsen är bruten.

Jag börjar fatta....

Det är alltså som att hålla i vattenröret på toastolen precis när behållaren är full och ventilen stänger flödet hastigt och abrupt. I det smala kromade röret närmast toastolen blir då en hastig tryckstegring t.o.m så stark att det rycker till i röret.

Jag blir nästan lite sugen att koppla dit en manometer för att se förloppet...

Tack även OutbackJack jag läste din kommentar i går kväll....

För mig har det här varit en bra diskussion då jag inte tidigare helt och fullt ut exakt förstått hur tändningen funkar trots jag vetat precis hur det ska kopplas. Hur jag än funderat har det ändå varit något mysko kvar men nu tycks gåtan vara i det närmaste löst....

Jag tycker mig också förstå kondensatorns betydelse för funktionen att ge en tillräcklig hög spänningpuls i tändspolen samtidigt som den absorberar den EMK som annars skulle ge en förstörande ljusbåge över brytarkontakterna då de skiljs åt.

Alltså: Tändningen funkar inte med kass kondensator.

</div>

<div class=KonaBody>thumb_up </div>

<div class=KonaBody>När jag funderar vidare måste då rätt abrissavstånd vara detsamma som magneternas optimala läge i förhållande till tändspolens polskor när brytarkontakterna skiljs och tändgnistan ska komma.

Kan det vara så G-son?

I så fall måste brytaravståndet vara det enda enkla sättet att ändra abrissläget. Kan också tänka mig snedfila försiktigt brytararmens fiberklack så den något senare går mot svänghjulets brytarnock (minskar abrissavståndet).

Det är tänkbart att det kan vara en nödvändig åtgärd då fiberklacken med tiden nöts ned och får en bredare anliggning mot brytarnocken och därmed samtidigt ändrar det ursprungliga abrissläget.

Kanske dax nu å regga firman Vetranservice förgasare och tändmagneter

</div>

56:an skrev:När jag funderar vidare måste då rätt abrissavstånd vara detsamma som magneternas optimala läge i förhållande till tändspolens polskor när brytarkontakterna skiljs och tändgnistan ska komma.

Kan det vara så G-son?

Korrekt.
Men... på grund av "trögheten" som vi har att göra med när det gäller spolar, ström och magnetfält är optimalt abriss olika på olika varvtal, det som var rätt för maximal gnistenergi på en 3000rpm originalmotor kommer inte ge starkast möjliga gnista på en trimmad motor som nosar på det tredubbla varvtalet.

Detta med tändsystem är ganska invecklat, gamla brytartändningar kan se enkla ut men så man bedrar sig... Ju mer jag vet, desto mer vet jag att jag inte vet!

</div>

<div class=KonaBody>Det du beskriver är långt mycket mer än jag själv förmått räkna ut men jag tror stenhårt på att det är rätt. Förhållandet påminner om ankarreaktionen hos en elmaskin där det föreställda magnetflödet i en rak linje mellan Nord- och Sydpol i verkligheten p.g.a. rotationen istället blir en svag "S"-form och säkert är även den "S"-formen beroende av varvtalet.

När jag var i femtonårsåldern var det en kille något kvarter bort som höll på liksom jag men han var mer tekniskt lagd än jag. Killen hade en orange Crescent Compact tvåväxlad som han fått ny av sina föräldrar. Jag tror han höll på att trimma men inte så våldsamt. Däremot monterade han ett brytarlöst tändsystem med tyristorstyrning som han tagit från en motorsåg. Det hände i början av sjuttiotalet och fabrikatet på motorsågen var Partner och modellerna som av aktuella då var R14, R16 och R16T. "T" stod för tyristortändning och det var en sådan svänghjulsmagnet han skaffat någonstans. Jag kommer ihåg svänghjulet var något mindre än mopedernas. Hur han tänkte sig med lyset vet jag dock inte....

Själv höll jag på mycket med motorsågar på åttiotalet och hade tidvis mängder med delar. Lite har jag kvar och mest HVA men även en del Stihl 020 och lite annat. Jag ska rota runt lite i dom där lådorna så småningom och se om det kan vara kolvar och vevaxlar som går att använda i en gammal mopedmotor.....

Det jag hade till Partner åkte tyvärr på tippen för några år sedan. Varför jag nämner just Partner är att de hade på de sena sjuttiotalsmodellerna, tror det var R19, R22 och R522, ett tändsystem med kondensatorurladdning. Har du hört talas om det?
Tyvärr är det svårt att applicera på en mopedmotor då de svänghjulen hade magnetpolerna i den yttre periferin ungefär som på en Briggs&Stratton gräsklipparmotor.

Själv har jag idag ögonen öppna på småmotorer överhuvudtaget och då menar jag motorer samtida med mopederna för det är ofta delar som passar mellan dem.

Jag har ingen bil nu men häromdagen fick jag åka med en kille till skroten och där hittade jag en JLO L151L stationärmotor i hyggligt skick och jag frågade om hur mycket den kostade en fredagkväll snabb affär strax innan stängningsdags och det var 250 spänn så jag bara slet upp plånboken och så var det klappat och klart bara att langa in motorn i koffertluckan....

</div>

<div class=KonaBody>Now we're talkin' !!
Gamla tändsystem är en skön blandning av el, av mekanik, av en mängd olika ibl otänkbara egenskaper som den ursprunglige konstruktören, förhoppningsvis, haft i åtanke vid "disajnen"..

Även om jag stundtals är en smula tveksam till detta..
Allt detta funkade säkert på en gammal Sachs vid 4000rpm, men t ex på dagens högvarviga scootermotorer kommer ju avvikelserna från ideala tillståndens beräkningar in, men så har de ju också modernare tändsystem...
Därför har vi nu brytarlösa elektroniska system med batteri där man eliminerat en hel del av de mer "varierande" egenskaperna och ersatt dem med ständig energitillförsel via batteri, en ofta rätt simpel tyristor-kondensator tänding och i deluxe utförande, med en variabel tändkurva.
Projektet "Nevada" skall få en del moderna options, osynliga förstås men ffa batteritändning inte minst för att få ett "konstant lyse"

( fö h-e vad det blåser ute,

vågar inte ens gå ut och kolla vad som hänt..Lagertältet är nog i fara...) </div>

56:an skrev:Det du beskriver är långt mycket mer än jag själv förmått räkna ut ...

Varför jag nämner just Partner är att de hade på de sena sjuttiotalsmodellerna, tror det var R19, R22 och R522, ett tändsystem med kondensatorurladdning. Har du hört talas om det?

Om någon räknar ut allt detta om hur tändsystem fungerar så kan dom mycket mer om el och magnetism än jag gör - det jag vet jag jag mestadels fått läsa mig till, vilket inte alltid är helt enkelt eftersom de som skriver litteraturen i många fall inte heller verkar ha full koll på läget. Man läser fem olika beskrivningar av hur det fungerar på olika platser, sedan får man klippa och klistra så man till slut pusslat ihop det som verkar rimligast som helhet...

Har inte hört talas om dom motorsågarna, men kondensatorurladdningständning och tyristortändning är det som i dagligt tal kallas CDI nu för tiden - Capacitor Discharge Ignition.
I grund och botten en ganska simpel konstruktion där man oftast har en generatorspole med många fler lindningsvarv som ger några hundra volt till att ladda upp en kondensator (ibland matar man från batteri via elektronik som höjer spänningen) och därefter när man vill ha gnistan dumpar laddningen genom tändspolen med en tyristor som triggas på lämpligt vis (ibland så enkelt att laddningsspolen även triggar, så det bara behövs en enda spole vid svänghjulet för att mata och styra tändningen).
Har pysslat med lite CDI-experiment när jag haft moppar som passat för det, hittills har jag gjort ett par egna CDI-boxar (alltså styrelektroniken) till en DT50MX och en Piaggio Ape.

Därför har vi nu brytarlösa elektroniska system med batteri där man eliminerat en hel del av de mer "varierande" egenskaperna och ersatt dem med ständig energitillförsel via batteri, en ofta rätt simpel tyristor-kondensator tänding och i deluxe utförande, med en variabel tändkurva.

Mycket få moppar har batteridriven tändning, så gott som alla matar CDI-systemen via en egen generatorspole. Fördelen är att man får ett system som är pålitligare och i princip helt separat från hojens övriga elsystem som kan få trilskas bäst det vill utan att hojen stannar för det. </div>

G-son skrev:[Mycket få moppar har batteridriven tändning, så gott som alla matar CDI-systemen via en egen generatorspole. Fördelen är att man får ett system som är pålitligare och i princip helt separat från hojens övriga elsystem som kan få trilskas bäst det vill utan att hojen stannar för det.

Sladdade visst till lite där..

Inte så pigg kl 04.30, när man pysslar med både 2-t/4-t, två- och fyrhjuliga fordon är det ibl svårt att skilja dem emellan..
På min 1:a sachsmoppe pajade tändspolen. (Cresc m/60 med trampor.)
På med ett mc-batteri och en biltändspole, kopplade lite - och se det fungerade alldels utmärkt!
Ingen laddning till batteriet dock men det höll iaf för 3-4 dagars körning..
Min första egen-elgrej på moppe. </div>

56:an skrev:
G-son skrev:En spole kan på sätt och vis laddas upp,....... spolen gör det genom att fortsätta driva strömmen i samma riktning en kort tid medan magnetfältet kollapsar, alternativt ger den en hög spänningspuls som försöker driva ström vidare trots att kretsen är bruten.
Jag börjar fatta....

Det är alltså som att hålla i vattenröret på toastolen precis när behållaren är full och ventilen stänger flödet hastigt och abrupt. I det smala kromade röret närmast toastolen blir då en hastig tryckstegring t.o.m så stark att det rycker till i röret.

Jag blir nästan lite sugen att koppla dit en manometer för att se förloppet...

Josefine har pratat om vädurspump i en annan tråd och det måste ju vara samma rörelseenergi (stötenergi) där man tar tillvara liksom i tändspolen på en moped!

http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4durspump </div>

Raketsport's Mopedforum

Stefa serviceböcker