56:an - går var jag trött och kände att jag behövde tänka igenom diskussionen innan jag kunde ge dig ett bra svar. Nu har jag tänkt igenom vad vi pratat om och tagit mig en funderare om hur personlig jag vill vara på ett offentligt forum.
56:an skrev:
Vad är det för frågor jag inte besvarat?
"utan bara försvarat Ryssland i deras kränkningar mot homosexuella"
Konkret på vilket sätt då menar du?
Konkret så menar jag att du beskrivit anti-gay lagen i Ryssland som förtal mot Ryssland. Att det jag skrivit inte stämmer, likaså med bilderna, att det är anti-ryss propaganda. Jag har rätt bra koll på gay-lagarna i olika länder, man vill ju inte råka semestra i "fel" land.
56:an skrev:"enat folk är viktigare i Ryssland än gayfrågan".
Det påståendet har jag inga belägg för utan är en ren tolkning hur jag uppfattar situationen. Det kan vara fel, jag vet inte, men enigheten i Ryssland är primär, det bara är så. Maktpartiet heter förresten "Enade Ryssland" och bara det säjer väl en del?
56:an skrev:
Jag själv är vare sig homofob eller russofob men jag inser att de homosexullas ställning i Ryssland är av underordnad betydelse, viktigast av allt är folkets enighet vilket ger landet dess styrka.
Jag förutsätter att det du skriver är din egen åsikt utifrån din kunskap och vetande. Känns mycket konstigt då du säger i ett inlägg att du inte skrivit vad du tycker, men ändå hänvisar att homosexuellas rättigheter inte är av betydelse.
56:an skrev:Det är den här sakfrågan jag protesterade mot Josefine och ingenting annat. Vad jag tycker för övrigt hör inte hit och det lär heller inte skilja sig så mycket från någon annan här.
Förstår du inte att jag ÄR sakfrågan, jag är homosexuell och berörs av dess lagar och har medlidande för de som drabbas av diskriminerande lagar, för jag vet hur det känns. Protesterar någon mot sakfrågan så protesterar man mot de mänskliga rättigheterna och mot mina rättigheter.
Vad jag nu skriver är egentligen ytterst privat för mig, men vill jag att du och andra ska tänka till nästa gång de tycker att homosexuellas rättigheter inte är av vikt.
När jag var barn så var homosexualitet fortfarande klassat som en sjukdom i Sverige, lagen avskrev 1979 efter det att många ringde till sjukkassan i protest och sjukskrev sig för homosexualitet- "jag känner mig lite homosexuell idag"....
Jag har vetat vem jag är och vad jag känner i hela mitt liv och vågade berätta för mina nära vänner och familj när jag bara var 16 år. Därefter fick jag det inte lätt.
Detta var under tiden AIDS härjade i Sverige, vad som kom att kallas bög-pesten och guds straff mot syndarna. Det var nog mest män som drabbades av hatet, men jag var den enda öppna tjejen i staden där vi bodde så jag fick åka på samma "tåg".
För att bara berätta kortfattat, så skedde följande: främmande människor spottade på mig på gatorna. Det var ibland omöjligt att handla mat på ICA för tjejerna i kassorna stängde kassan när jag kom fram i kön, ibland fick man gå hem utan mat. Småbarn skrek efter mig om jag gick förbi lekparker i närområdet, deras föräldrar hade tydligen berättat att henne ska man akta sig för.
Jag har blivit slagen av män på krogen som känt sig avvisade då jag sagt att jag är gay, jag har bekanta som blivit slagna med basebollträn, blivit förvisade hemifrån och blivit hemlösa och några av dom har tagit livet av sig då de inte orkat längre.
Folk kunde ibland rygga från mig för jag kunde ha bög-pesten, och tro inte att alla ville gå på samma toalett som mig heller. Jag kunde smitta tydligen eller var "smutsig" som homosexuell.
Det här är bara några få saker som jag upplevt och än om det blivit mycket bättre idag så hör jag ett och annat skällsord ropas emellanåt och jag tror sannerligen att det pratas än mer bakom ryggen när jag inte hör. Men jag kommer aldrig att vika mig för hur andra tycker jag ska leva. Tänk er då dom som lever i ett land där det är mot lag förbjudet att vara gay....
Med detta i ryggsäcken så kan du ge dig på att jag blir upprörd när jag hör att homosexuellasrättigheter inte är av vikt.
Och tyvärr är till viss del fortfarande.
