Ja i början gjorde jag också så, sparade traktamentet för att köpa sådant som jag vill ha. Andra på jobbet bytte till ny bil vartannat år för traktamentspengar men jag hade ju USA-bilar och var inte intresserad av att ha varenda ny Volvoårgång som kom ut. Det var t.ex. hög status att ha en ny Volvo som det fanns en skylt "lambdasond" på när de kom. Folk var väldigt måna om att bräcka varandra med ny Volvo eller Saab på 70 och 80-talet där jag jobbade och det utbröt en ren feber att alla skulle ha hundbuss (Volvo 245 och 745). Det var ju bra fordon för de som var resemontörer.HSE skrev:Det jag gillade med att resa i tjänsten var att man hade betalt för att göra det och till och med kunde gå med vinst om man snålade med traktamentetViss skillnad mot om man åker som privatperson
Traktamentet från första USA-resan i början på 80-talet räckte precis till en Luxman HIFI-anläggning. Men ganska snart ville jag se mer och lära mer om hur folk har det på olika platser i världen och tog ledigt några dagar eller en vecka när jobbet var gjort, eller ett mässbesök klart, för att se mig omkring där jag var. I början med bil men senare bara med hyrd hoj. Resan var ju redan betald så det kändes fel att inte få ut mer än bara jobb efter att ha rest runt halva jordklotet.
Men tack gode gud för att det blev slut på livet som löneslav
