Gammal riksväg i Alingsås
Postat: 29 mar 2015, 14:28
Gårdagens provtur med Moppis1 ställde jag till E20:s norra utfart från Alingsås. Där ligger en väl tilltagen kiosk/gatukök som i folkmun uppkallats efter grundarens sexuella läggning. Men det var inte för denna inrättnings skull jag åkte dit, utan för de tre riks- och europavägarna som går parallellt med varandra.
Nuvarande E20 och gamla E3 (vilket närmast är som en byväg) går på var sin sida om nämnda kiosk . Från den gamla vägen går en grusväg in i skogen, och här börjar det bli intressant! Detta är nämligen en del av den ursprungliga vägen mellan Göteborg och Stockholm (möjligen det som kallas Kungsvägen) och där grusvägen viker av in i skogen så går en kort , 20-30 meter, sedan länge obrukad vägrest tillbaka mot gamla E3:an.
Har tidigare bara sett den på håll, där den avslöjas av en stödmur som tar upp höjdskillnaden från gamla E3.
Denna gång körde jag in på grusvägen och stannade där den intressanta vägstumpen viker av. Obrukad sedan många år får man veta att den ska vara där för att se den (att göra detta i sommargrönskans tid är inte att tänka på).
Till höger i bild syns de två andra vägarna och kiosken.
Jag gick in på vägstumpen för att se om det fanns något intressant; en milsten, en skylt, någonting. Och minsann, stolparna till det gamla vägräcket stod kvar (nåja, fanns kvar , i alla fall)!
På väg från platsen såg jag även denna sandtunna som jag missade på vägen in.
Den står alltså vid den ännu använda grusvägen och har nog varit i bruk i modernare tid än vägstumpen som jag hade som utflyktsmål.
Nuvarande E20 och gamla E3 (vilket närmast är som en byväg) går på var sin sida om nämnda kiosk . Från den gamla vägen går en grusväg in i skogen, och här börjar det bli intressant! Detta är nämligen en del av den ursprungliga vägen mellan Göteborg och Stockholm (möjligen det som kallas Kungsvägen) och där grusvägen viker av in i skogen så går en kort , 20-30 meter, sedan länge obrukad vägrest tillbaka mot gamla E3:an.
Har tidigare bara sett den på håll, där den avslöjas av en stödmur som tar upp höjdskillnaden från gamla E3.
Denna gång körde jag in på grusvägen och stannade där den intressanta vägstumpen viker av. Obrukad sedan många år får man veta att den ska vara där för att se den (att göra detta i sommargrönskans tid är inte att tänka på).
Till höger i bild syns de två andra vägarna och kiosken.
Jag gick in på vägstumpen för att se om det fanns något intressant; en milsten, en skylt, någonting. Och minsann, stolparna till det gamla vägräcket stod kvar (nåja, fanns kvar , i alla fall)!
På väg från platsen såg jag även denna sandtunna som jag missade på vägen in.
Den står alltså vid den ännu använda grusvägen och har nog varit i bruk i modernare tid än vägstumpen som jag hade som utflyktsmål.
