Storyn är såhär, 1981 våren köpte jag en Yamaha-stånka, en SR500 från 1980 för det samlade sparkapitalet. Bodde fortfarande hos föräldrarna, lite drygt 20 år gammal och kassan var inte så stor ett år efter lumpen.
En bil ville man ju ändå ha och en bekant hade en Saab V4 i lagom slitet skick, huvudsaken var att den fungerade och att den var billig, 1000 kronor kostade den.
Här är en lite skum bild tagen en kväll:
Här är ett annat foto från våren 1982, Yamahan skulle plockas ur sitt vintergarage, Saaben syns bredvid, lätt förskönad med lite "graphics" på framskärmen och på bakskärmen:
Framåt sommaren 1982 hade bilen börjat förfalla rejält och skicket var ganska kass, inget konstigt med det då det bara var en slit-och-släng-bil från början.
Strax innan midsommar blev jag och tjejen stoppad i en flygande besiktning och konstaplarna såg lite tveksamma ut till bilen och påbörjade sin kontroll.
De blev inte alls imponerade och jag fick en lista över grejor som dom tyckte jag skulle fixa och sedan köra till besiktningen:
1) Ett däck utslitet
2) Skyltbelysning ur funktion
3) Registreringsskylt fram defekt
4) Parkeringsljus fram ur funktion
5) Parkeringsglas vänster fram krossat
6) Flamskydd saknas (körde utan luftburk på förgasaren)
7) Frihjul utslitet
Jag fick böter för det utslitna däcket, men slapp körförbud.
Resten skulle åtgärdas innan besiktningen men eftersom även höger sidoruta i dörren var trasig så blev mitt samlade beslut att bara köra slut på bilen den sista månaden och därefter direkt till skroten.
Det blev därför naturligt att "försköna" den gamla bilen inför den sista månaden, jag hade faktiskt glömt hur "skön" den blev men jag fick några bilder i går av en tjejkompis som var med på den tiden...
Notera den diskreta taksänkningen, en hjälpsam kompis hoppade på taket, även den smakfulla borttagningen av dropplisten medelst hammarslag samt utslätning av ventilationsutsläppen på C-stolpen ingår i den smakfulla karossmodifieringen innan customlacken lades...
Nu när jag ser bilderna inser jag givetvis att man säkert såg ganska fånig ut när man körde runt i bilen, men man fungerar lite annorlunda när man är 22 år, hela livet leker och man var nykär...
Konstigt att tjejen ens följde med i bilen men hon var väl kanske oxå lite kär.
En kul paradox är att då jag köpte bilen var nycklarna försvunna och killen jag köpte bilen av hade kopplat upp en enkel vippströmbrytare till tändningen och tillsammans med en tryckknapp a´la rallybilar kunde man starta den. Eftersom jag inte heller hade några dörrnycklar utan bilen fick lämnas olåst kändes det en smula otryggt.
Jag var borta på den lokala bilskroten och köpte ett enkelt tändningslås avsett för plant montage, tror att det kom från en Ford Transit, fick två nycklar och då kunde jag i allafall slå ifrån tändningen men dörrarna kunde jag fortfarande inte låsa.
Detta arrangemang fungerade dock i Landskrona för 30 år sedan, jag hade en gammal bilradio i bilen under året och jag såg aldrig ett tecken på att någon varit inne i bilen trots att den stod olåst mitt inne i stan.
Nåväl, min slutsats blir ändå: Hurf_n kunde man bära sig åt på dettaviset? <!-- </EdIndex> --></div>
<!-- </EdIndex> --></div>
<!-- </EdIndex> --></div>
<!-- </EdIndex> --></div>
