Pris 1972: 380:-
De såldes väl även i USA under namnet Raleigh, tror jag.
Tuff cykel då, men man har ju sina minnen.......
1972 hade ju ofta byxorna en omkrets på 4 meter nere vid fötterna.
Ser man på Chopperns kedjeskydd så förstår man att dåtidens byxmode
och kedjeskyddet inte harmonierade så bra.
Varje trampvarv stack den vassa framkanten på skyddet in i byxan och
strimlade en halvmeter av de dyra Wranglerjeansen.
Naturligtvis skruvade jag av kedjeskyddet och istället fastnade byxorna
mellan framdrev och kedja istället.
Och där satt man ju fast tills man välte, oftast på höger sida.
Fördelen var att det fanns ett friläge mellan 2:a och 3:dje växeln
så man kunde backa loss de söndertuggade byxorna ganska enkelt,
bara man tog sig upp.
Man såg ut som man ständigt handlade byxor i samma affär som
"Familien Flinta"......nåja.
Bytte även ut styret mot ett "King Size" (hette det så?) två höööga
parallella rör, som sedan gick ut vågrätt däruppe.
Undra på att styrhuvudet som höll styret fick svetsas varannan dag.
Drog man lite i det höga styret så drog man av både gängor, bult
och svets.
Tungtrampad med sitt "feta" bakdäck och korta vevslängar.
Hade det inte varit tre växlar, skulle man inte kommit ur fläcken.
"Äkta" bilventil till däcken, det skilde ju agnarna från vetet när man skulle
kolla luften. Kompisarna hade ju bara vanliga cykelpumpar, haha.
Smartaste tricket var nog när jag fyllde på 8 kilos tryck i bakdäcket.
Då gick det lätt att trampa vill jag lova.
Kontakten mot asfalten var högst 1 kvadratmm.
Eller, nja..med två dynamoer på framhjulet kopplade till två rader
med s.k. gula positionsljus på styret innehållande 1,5 volts blinklampor
inköpta på Konsum för 1:- styck, gick den kanske inte så lätt ändå.
Men imponatoreffekten var hög (speciellt hos tjejerna

lördagskvällen kryssade fram längs Storgatan i skenet från skyltfönstren.
Ända tills jag körde på ett häftstift (!) som låg på gatan.
Bakdäcket small så jag tror skyltfönstren sprack.
Själv hörde jag inte riktigt bra på två dagar efteråt.
Det låg gummibitar från däcket 15-20 meter längre bort.
Det var som att sitta på en katapultstol, jag gjorde en framlänges
kullerbytta tillsammans med cykeln.
Tryckluft har jag alltid respekt för efter den gången.
Men annars, ähh... rena skräpet jämfört med Crescent/Monark.
