
Cyklars vevlager (Fauber-typ) får så gott som aldrig underhåll. Det lilla fett som finns från början stelnar så det bara är tvål kvar för just tvål är bindemedlet i de flesta smörjfetter. Konstigt att vevlagret på alla tusentals och åter tusentals cyklar ändå fungerar.
För tillfället är det ett annat hjul bak för jag har gjort i ordning det som tillhör cykeln. Navet är rengjort om omsmort. Som på vissa cyklar från militären var det fyllt av fett och alldeles för mycket så bromsen var dålig. Nä, det måste vara rätt smörja på rätt plats och i lagom mängd. T.ex. bromshylsan fettar jag tunt invändigt men inte något utvändigt. Bara en tunn oljefilm påstruken med ett finger i navhylsan och då blir bromsen okej. Jag har också haft bort alla ekrar en efter en och satt dit dem igen efter rengöring och smörjning av gängan på eker och nippel. De här cyklarna har förzinkade ekrar och de rostar väldigt lätt fast på nippen så det inte går att rikta hjulen senare. Det är nu eliminerat. I kväll har jag riktat hjulet plus ett hjul till. Det var några år sedan sist men det gick bra.
Först riktar jag hjulet så det blir någorlunda rakt i sidled och det för att kunna fastställa hur mycket hjulet slår i höjdled. Sedan riktar jag hjulet med fokus på höjdled och rundhet. Det här är det svåra tycker jag. Sedan riktar jag i sidled så hjulet inte kastar mer än någon millimeter eller två. Därefter spänner jag alla ekrar så de är ungefär lika spända och då kastar hjulet som regel lite igen och då upprepar jag riktningen i sidled men då inte bara spänna ekrar utan även slaka vid behov.
Förr var jag lite petig med att rostskyddmåla fälgen sparsamt innanför däcket men gör numera avkall på det. Jag försöker skydda cykeln mot regn istället.
Det senaste jag lärt mig om cyklar är att gamla damcyklar kallas "rund ram"
Jag tycker nästan det är något erotiskt över den benämningen.
