ZVEZDA M50 skrev:Hej!
En kortare period (ung 2+ år) var jag anställd på en liten firma där chefen/ägaren hade lite svårt att greppa konceptet med VAB och senare min egen sjukskrivning.
Lösningen på det problemet var lite enkel som effektiv, jag sa upp mig.
Vilket orsakade ännu större irritation... tyvärr.
Men, man får prioritera sig själv och familjen!
När det gäller sjukdom o jobba, här får vi väl lite på det goda omdömet?
Vilket inte sällan visar sig riskabelt och osolidariskt mot sina kollegor.
En barnmorska med kikhosta bör väl knappast gå till jobbet...?
Härom veckan hade jag VÄLDIGT ont i höger hand, med mitt jobb så går det som regel bra ändå.
Kaffe får jag dricka med vänsterhanden, likaså skriva o surfa, även om handstilen blir lidande...

Familjen är prioritet 1 i min bok, ingen tvekan, dock vet man ju var inkomsten kommer från.
Kanske har jag haft tur eftersom jag är gift med samma kvinna och har passerat 32 år på samma arbetsplats.
"Det goda omdömet" är ett vitt begrepp, borde inte vara det i fall av smittsamma sjukdomar (ej veneriska...

), då borde sunt förnuft gälla.
Jag minns en diskussion mellan min dåvarande chef (produktionschef) och en kille på produktionsplaneringen, han arbetade med materialavrop mot leverantörer och dom hade svårt att klara svängningarna i produktionen.
Produktionschefen ville ha ett högre säkerhetslager medan inköpschefen (som hade press på sig att reducera lagervärdet) ville hålla nere för att klara sina mål.
Materialavroparen menade, över en kopp kaffe, att "när det gäller lagernivåerna måste sunt förnuft gälla" varpå produktionschefen tittade på honom och kontrade: "Sunt förnuft, ditt eller mitt?" och den diskussionen dog liksom ut...
Om sjukdomen inte är av sådan art att den kan smitta kollegor kan det kvitta men som arbetsledare måste man kolla att sjukdomen inte sänker prestationen under acceptabla nivåer då får vederbörande se till att den sjuke håller sig hemma.