I morse träffar man på en kollega i dörren till jobbet. Man frågar som vanligt hur läget är och får till svar att:"Det är inte bra alls för jag har feber." Personen tänker inte gå hem utan är kvar på jobbet. Som tur är så har jag möjligheten att håll mig undan denna person men jag undrar hur man tänker när man trots feber beger sig till sin arbetsplats? Skiter man totalt i sina kollegor eller lever man i den illusionen att man är "duktig" som trots sjukdom går och jobbar?
Jag antar att det är samma personer som beger sig sjuka till sitt jobb som skickar sina sjuka barn på dagis...
Eller har en del så knapert att man inte kan ta en sjukdag eller två? Om så är fallet så bör man nog ta sig en funderare över sin ekonomi.
Många som blivit smittade med något värre än en förkylning på jobbet så jag håller helt med. Är man sjuk och har feber får man hålla sig hemma tills man är feberfri. Jag smittades ju senast med influensa när jag hjälpte min mor att besöka sin vårdcentral och det satt en hostande man i väntrummet, min 93 åriga mor smittades också och hamnade på sjukhus en vecka. Inte riktigt samma sak men vårdcentralerna borde ha separata väntrum för smittsamma patienter eller kanske enklare, separata väntrum för de som bara är på kontroll eller dy. Gamlingar kan ju dö av något de drar på sig hos sin vårdcentral, deras jobb är väl ändå att rädda liv...
Är man sjuk så stannar man hemma från jobbet för att inte smitta andra, men en del har nog inte tillräckligt med empati för att inse att deras beteende drabbar andra.
Finns väldigt många som tar mediciner som hämmar immunförsvaret, bland annat jag, och det gör att man ska vara aktsam för smittorisker för man blir hårt drabbad om man åker på en vanlig förkylning.
Tycker inte man kan generalisera detta ämne.
Säg att man är ensamstående med barn å får en provanställning. Skulle man då Vabba å vara hemma varje gång man/ungarna känner sig lite hängig/krassliga så svär ja på att du har inget jobb efter den provanställningen. Kan lova att ja har ätit några kilo Alvedon för att kunna behålla både jobbet å huset innan ja fick en tillsvidareanställning.
Numera pressar ja mig inte så längre, men har full förståelse för dom som kämpar så länge det går.
Säcken skrev:Tycker inte man kan generalisera detta ämne.
Säg att man är ensamstående med barn å får en provanställning. Skulle man då Vabba å vara hemma varje gång man/ungarna känner sig lite hängig/krassliga så svär ja på att du har inget jobb efter den provanställningen. Kan lova att ja har ätit några kilo Alvedon för att kunna behålla både jobbet å huset innan ja fick en tillsvidareanställning.
Numera pressar ja mig inte så längre, men har full förståelse för dom som kämpar så länge det går.
Då kan jag förtydliga mig. Personen jag nämner är inte något av ovanstående. Och måste man nu nödvändigtvis gå till jobbet sjuk så bör man inte skylta om det.
Säcken, jag förstår dig absolut. Man gör det som krävs för att få jobb.
Personligen så är jag less på att folk på Monas jobb kommer till jobbet med hög feber eller magsjuka. Även om Mona klara sig så tar hon med smittan hem och jag blir sjuk, riktigt sjuk.
Finns flera sjukdomsgrupper som tar imunhämande medicin: cancerpatienter, de med transplanterade organ och en del reumatiker. Man blir dyngsjuk av en liten förkylning.
Sen har vi ju dom som tar med sina sjuka barn till jobbet för att dom inte vill ha dom på dagis. Fint så. Meeeen då ska dom vara hemma och inte på mitt jobb.
Säcken skrev:Tycker inte man kan generalisera detta ämne.
Säg att man är ensamstående med barn å får en provanställning. Skulle man då Vabba å vara hemma varje gång man/ungarna känner sig lite hängig/krassliga så svär ja på att du har inget jobb efter den provanställningen. Kan lova att ja har ätit några kilo Alvedon för att kunna behålla både jobbet å huset innan ja fick en tillsvidareanställning.
Numera pressar ja mig inte så längre, men har full förståelse för dom som kämpar så länge det går.
Då kan jag förtydliga mig. Personen jag nämner är inte något av ovanstående. Och måste man nu nödvändigtvis gå till jobbet sjuk så bör man inte skylta om det.
Det håller ja med om också..
Men ja tycker mindre om dom som känner efter om dom kanske är lite sjuka eller inte orkar gå till jobbet än dom som faktiskt försöker fast dom inte mår bra..
Min personliga åsikt.
mopedus skrev:I morse träffar man på en kollega i dörren till jobbet. Man frågar som vanligt hur läget är och får till svar att:"Det är inte bra alls för jag har feber." Personen tänker inte gå hem utan är kvar på jobbet. Som tur är så har jag möjligheten att håll mig undan denna person men jag undrar hur man tänker när man trots feber beger sig till sin arbetsplats? Skiter man totalt i sina kollegor eller lever man i den illusionen att man är "duktig" som trots sjukdom går och jobbar?
Mej veterligt är feber i sig inte smittbart men det tyder på någon åkomma som kan vara smittsam.
Även om man inte skulle bära på något smittosamt kommer man förmodligen inte att prestera något vidare och sjukdomsförloppet förlängs ofta om man inte ligger nerbäddad och tar det lugnt.
En arbetsgivare ska bannemej skicka hem vederbörande så snart man fattar att medarbetaren inte är frisk.
