Raketsport's Mopedforum

Så jäkla fräckt!
Modernisera en "uråldrig" maskin så den antagligen hänger med en modern? (kanske att ta i...)
Droppglaset framför manöverpanelen ser helrätt ut

Får man vara fräck nog att fråga vad dylika delar till "modernisering" av en svarv kostar?
Svårt för en amatör? Kanske bara tar längre tid..

Summering av utlägg som jag kan minnas:

- Svarven 3 000 kr. Jag hade kunnat få den men ville i alla fall betala något genom att det är en riktigt stabil pjäs och den är i mycket gott skick
. Lunch och soppapengar till medverkande och egen bil m.m. 2000
- DRO 2 800 kr, via en kontakt i Singapore som har bott i Sverige och jag känner.
- Färg 400 kr
- Bergströms verktygsfäste 500
- Fyrkantsprofiler 400
- Drivrem 600 från Momentum via Sura
- Motor, gåva av Sura på HM
- SKF live center till dubbdockan 1200 . Lite onödigt kanske men en kanongrej
- Drip Oilers 500
- VFD (frekvensomvandlaren) gåva av Fatchance
- Penslar, målartvätt och liknande 500

Jag tror det är allt så det blir då ca 12 tusen för en mycket stabil svarv som klarar det mesta med hög presision.

Det är inte farligt pris tycker jag. Själv ligger jag nog nu på ca.10.000:- ,med påkost på minst 5000kr och det fattas saker ännu...

Så får man en komplett svarv med massa tillbehör för ca. 20.000:- har man nog ej gjort en dålig affär det är min uppfattning...

DRO är det digitalen...

Ja det sticker alltid iväg mer än man tror, ser man när man räknar ihop som jag gjorde nu. Jag hade nog gissat på hälften. Men det är ju utspritt under lång tid, nästan ett helt år, så det gör inget.

DRO betyder Digital Readout.

TolvNollNio skrev: Svårt för en amatör? Kanske bara tar längre tid..

Det är inte svårt alls. Givarna till digitallinjalerna har en transportsäkring. Låter man den sitta kvar när man monterar så hamnar givaren rätt automatiskt i både höjd och sidled och man behöver sedan bara se till att linjalen inte drar iväg mer än +/- 1 mm i någon ledd.

Man får se till att ha en vass borr och bra tryck och varvtal när man borrar i bra gjutjärn. Det gick inte att borra i Munktellarn med en frisk skruvdragare så jag var tvungen att ta till en kraftgare maskin som man kunde trycka på rejält med och använde en Koboltborr. På den gamla Örnsvarven var det inga problem att borra med samma skruvdragare så jag blev lite förvånad nu. Det som händer enligt en bekant är att gjutjärnspulver lägger sig i botten på borrhålet och fungrar som smörjning om man inte har bra tryck och varvtal. Det låter fullt troligt.

Det finns olika sorters gjutjärn och även stålgjutgods som ser ut som gjutjärn.

Ja det är intressant. Så hela förmiddagen har gått åt för att läsa om olika sorters gjutjärn och stålsorter. Det man då märker direkt är hur lite man vet och att det finns behov av en allmän orientering. Det är en stor spännvidd på gjutjärn från spröda till sega sorter.

Även stål kan vara sprött. Jag känner en som tidigare jobbat vid järnvägen och när de hade lite och göra fick dom skrota räls och det gick till så att dom la långa räler mot en skarp kant och sedan slog till hårt med en slägga så gick rälen tvärt av. Enmeterslängder var lagom som sedan gick till en skrotfirma. Det låter som en skröna men det är faktiskt sant

Ett andra färglager pålagt så att det täcker ordenligt och ser bra ut. Snart är det dags att börja montera ihop svarven.

Micke S skrev:Intressant motorkonstruktion !

Man ser att det är en 2-polig motor genom att den har ett nominellt varvtal på 3000 rpm.
r=120*f/p =>120*50/2=3000

Nu vet jag inte om du riktigt är med här och hur du läste motorskylten.

Motorn på bilderna är alltså motorn som drivit Örnsvarven och säkert från första början. Motorn sitter på en hylla uppe i takfoten inne i verkstan och driver en transmissionsaxel, precis som det såg ut där du hämtade din Munktell svarv och det var en normal installation på den tiden. Men här har motorn inte bara drivit svarven utan flera maskiner, ja alla de dom fast monterade och det var förutom svarven, två pelarborrmaskiner, en kipphyvel samt en smärgelmaskin. Poängen här är att det är en en-hästars motor som drivit alltsammans men förmodligen använde dom aldrig alla maskinerna samtidigt även om de var ett tiotal anställda.

Var du fått 3000 varv ifrån vet jag inte men kanske läste du motorn nummer istället. 2-poliga användes aldrig till sånt här för då skulle remmar och transmissioner gå för fort och börja skaka. 2-poliga motorer används gärna till kolvkompressorer då det ger ett ökat startmoment så kompressorn orkar igång. Inte för att det är högre startmoment i en 2-polig motor utan mer för att det då blir dubbla nedväxlingen jämfört en fyrpolig motor. Startmoment är inget givet i en asynkronmotor utan det är något som har konstruerats och experimenterats fram. Ett annat användningsområde för 2-poliga motorer är snickerimaskiner (där man önskar högt varvtal) samt till mindre fläktar.

Jag lägger in en bild till så du ser växel- och kopplingsanordningen till svarven. Även den gamla lampan över svarven är kvar men jag har nog satt dit en 200 Wattare där en gång men det är lätt och byta tillbaka igen.

Ja nu ser jag att jag läste fel och att motorn anges till 1360 rpm på skylten

Helt otroligt att en 1 hp motorn kunde driva dessa maskiner via en sådan transmission. Remmarna måste ju väga en del och ha ett visst böjmotstånd. Förmodligen drevs ingen maskin, i vart fall ingen som kunde gå tungt med ett så högt varvtal som 1360, utan gick istället på mycket lägre varv så att man fick en förstärkning av vridmomentet motsvarande nedväxlingen.

Fast det sitter ju en gammal 1,5 hp ASEA motor i min Örnsvarv och den är som tidigare nämnts urstark jämfört med en ny 2,5 hp motor som jag testade, så mycket sitter i den fysiska storleken på motorkonstruktionen. Den stora diametern i kombination med att den är 4-polig gör ju som du skriver att den får ett mycket högre vridmoment, 2,5 hästarn var ju bara 2-polig med sitt höga varvtal på 2800 rpm. Det är saker som man kanske inte tänker på och det är inte förrän med de här diskussionerna som jag har fått insikt om hur det faktiskt hänger ihop. Bara tanken på att montera en fysikt liten och 2-polig motor på en stor svarv kan ju framkalla rysningar av obehag. Inte sådana där som Ribbholm får när han ser en sten som blänker lite extra i Antikrundan

Remmarna i smedjan såg ut att vara gjorda av mycket tjockt läder med det kanske fanns remmar som inte är lika stela t.ex. av tyg? Eller så var remmarna i smedjan av tjockt gummi med inlagd väv och hade stelnat. Jag såg i alla fall att de inte var något som skulle fungera att använda hemma och brydde mig inte om att ta med något av det hem.

Jag har känslan av att 4 hp motorn till Bachosvarven är väldigt överdimensonerad. Så visst gjordes det många gånger rejäla saker förr i tiden, som kunde hålla i hundra år och mer med lite underhåll.

I går jämförde jag dimensionen på förklädet till Muntellarn med förklädet på Örnsvarven som inte alls är litet. Jag uppskattar att storleken på förklädet till Munktellarn är innemot tre gånger så stort Det och även i övrigt grova dimensioner är förstås det som gör att den går så enormt stabilt vilket man slås av direkt när man svarvar något. Det dominerande ljudet är när det fräser i skärpunkten iställer för en massa andra ljud och resonanser som jag hör på Örnsvarven. Det är förstås bara när den inte används med automatmatning som den går nästan helt ljudlöst. När de öppna kuggtransmissionerna är inkopplade låter det förstås från dem.

Man får mycket på köpet med en grov maskin. Ledarskruven för gängning är grov som en handled.

1hp motorn är ju en lågvarvig sak så jag skulle gissa på att den har ett ordentligt vridmoment istället.

dom här maskinerna är ju konstruerade långt innan hårdmetallen blev uppfunnen.
när man svarvade med snabbstål så låg man ju på skärhastigheter som var mycket lägre än
vad man gör idag. och dom handslipade hårdmetallstålen som kom först kördes även dom på betydligt lägre skärhastigheter än vad dagens belagda vändskär vill ha.
du visar ju en bild med en 420mm backskiva, för att kunna svarva på ett ämne i den storleken med ett snabbstål kan man anta att remtransmissionen var byggd för ett lägsta varv någonstans runt 10-15 varv/min.
vilket maxvarv sådana glidlager stoppar för har jag ingen aning om. men droppsmörjningen med modernt smörjmedel är nog en god ide.

erlan

Ja det är viktigt att det är bra smörjning på glidlagren och det är för att säkerställa det som jag monterat Drip Oilers både på Munktellarn och Bachosvarven. Örnsvarven som är nyare, från 1944, har sådana redan från början.

Här svarvar jag en stekpanna plan och varvtalet är ca 120 varv i minuten. Det blev kanonfin yta och gick inte att se minsta påverkan på skäret efter de 5 omgångar som svarvades. Diametern på det som svarvades var ca 250 mm. Jag använde ett grått karbidskär av hög kvalité. Minns inte om det var ett SECO eller Sandvik men något av dem.

Jag har mycket skär av både snabbstål och hårdmetall. Men det är knappt att jag har använt dem genom att det har fungerat väldigt bra med moderna vändskär. På det sättet slipper man hålla på och slipa skären.



Här är en film för en tidigare svarning som jag gjorde med ett modernt vändskär i Örnsvarven. Jag tillverkade en bussning av stål för att anpassa ett Bergströmfäste till verktygsfästet på toppsliden. Ytan blev som synes hur bra som helst trots att varvtalet är relativt lågt. Om man tittar på filmen på Youtube och väljer HD upplösning och helskärm syns det tydligt att det blir näst intill spegelfinnish på ytan som svarvas. Så att man måste ha höga varvtal för att använda moderna skär stämmer inte vad jag har kunnat se. Skäret i detta fall är ett SECO Duratomic. Jag tror att en del av förklaringen ligger i att ha en svarv som är stabil. Med en liten och klen svarv blir man antagligen mer beroende av knivskarpa HSS skär.

Sedan beror det förstås också på vilken typ av material som ska svarvas. Är det t.ex. aluminium som inte är av en hårdare sort så går det fömodligen lika bra att nyttja en slipad 8.8 skruv som skär.

Baronen skrev:1hp motorn är ju en lågvarvig sak så jag skulle gissa på att den har ett ordentligt vridmoment istället.

Jooo... Det där med hästkrafter kan vara lite knepigt

Man kan tycka det är en sorts hästkrafter i en racerbåt med 70 hästars aktersnurra och en helt annan sorts hästkrafter i en bogserbåt med tvåcylindrig 70 hästars tändkula