Postat: 17 sep 2011, 08:34
<div class=KonaBody><!-- <EdIndex> -->Enligt min erfarenhet gäller att för säkerhetscyklar ( dvs de med modern ram, från åren runt 1895 och framåt) är cyklarna lättare ju äldre de är för att sedan bli tyngre längre fram i tiden. Detta beror på att man hade dåliga vägar och grova kedjor, man lättade då cyklarna för att kompensera detta.
Nackdelen är uppenbar, man hade mycket oftare ram-och gaffelbrott, efterhand lärde man sig mer om legeringar och materialkvalitet, men i början fick man lära sig av sina misstag. Jag har en kopierad broschyr skriven 1896 som beskriver Columbia-fabriken i USA och hur man jobbade med att göra cykeln lätt och stark.
Faktiskt har jag råkat ut för att knäcka en Fauber-vev på en 10-talare. Då jag råkar jobba med bla materialanalys avslöjade brottytan fel pga utmattning och sannolikt felaktigt materialval/kontra efterbehandling, dvs härdning. Har även sett en herre knäcka sin vev på en Scania, som var helt orenoverad, han blev inte så glad....
Jag har ägt en amerikansk cykel från ca 1895, nästan skrämmande hur tunnt materialet i nav och vevparti var, det hade knappt gått att renovera den map att slipa bort rost för ytbehandling, det hade inte blivit mycket material kvar. Samma erfarenhet har jag gjort på en Husqvarna 1902 som är under renovering, bla styret, pedalplåtar, bromsen mot framhjulet mm är mycket tunnt.
En cykel från åren runt 1900 är lättare än en från 30-talet som i sin tur lättare än en från 50-talet, på 30-talet användes inte trä längre i standardcyklar, skärmarna var smala och tunna, på 40-50- talen blev skärmarna länge, tjockare och bredare, det kom mer tillbehör under tidens gång, t.ex belysning pakethållare, stöd, växlar etc.
Jag uppfattar en 50-talare som lite klumpig och onödigt tung, därför gillar jag nog 30-talarna bäst, de är mer lättcyklade, tycker jag.
En gång fick jag en Hermes från 1940 av en äldre herre som cyklade då han upptäckte att en buss höll på skära kurvan där han körde, blev rädd för att bli överkörd, varpå han kastade sig av cykeln som blev överkörd och skrot!
Vi kom att prata gamla cyklar då han hade en numera nedlagd mack/cykelaffär som jag köpte en del grejer i från. Trots att ramen blev tillplattad och vevpartiet mer eller mindre lika platt, höll lödningar i ramen, materialet sprack inte i vevpartiet, utan bara böjdes. Det vittnar om hur bra kvalitet man hade på både material och hantverk vid denna tid.
Det var en cykel i mycket fint originalskick, snyggt olivgrön, med silverfärgade skärmar och hjul, så synd att den blev skrot. Jag fick den senare och det enda som kunde räddas var naven och bakljuset samt smådetaljer allt annat var krokigt.
I eftermiddag ska jag lägga upp lite bilder på diverse cyklar, bla de ramar från åren runt 1900 jag har samt lite annat skoj! <!-- </EdIndex> --></div>
Nackdelen är uppenbar, man hade mycket oftare ram-och gaffelbrott, efterhand lärde man sig mer om legeringar och materialkvalitet, men i början fick man lära sig av sina misstag. Jag har en kopierad broschyr skriven 1896 som beskriver Columbia-fabriken i USA och hur man jobbade med att göra cykeln lätt och stark.
Faktiskt har jag råkat ut för att knäcka en Fauber-vev på en 10-talare. Då jag råkar jobba med bla materialanalys avslöjade brottytan fel pga utmattning och sannolikt felaktigt materialval/kontra efterbehandling, dvs härdning. Har även sett en herre knäcka sin vev på en Scania, som var helt orenoverad, han blev inte så glad....
Jag har ägt en amerikansk cykel från ca 1895, nästan skrämmande hur tunnt materialet i nav och vevparti var, det hade knappt gått att renovera den map att slipa bort rost för ytbehandling, det hade inte blivit mycket material kvar. Samma erfarenhet har jag gjort på en Husqvarna 1902 som är under renovering, bla styret, pedalplåtar, bromsen mot framhjulet mm är mycket tunnt.
En cykel från åren runt 1900 är lättare än en från 30-talet som i sin tur lättare än en från 50-talet, på 30-talet användes inte trä längre i standardcyklar, skärmarna var smala och tunna, på 40-50- talen blev skärmarna länge, tjockare och bredare, det kom mer tillbehör under tidens gång, t.ex belysning pakethållare, stöd, växlar etc.
Jag uppfattar en 50-talare som lite klumpig och onödigt tung, därför gillar jag nog 30-talarna bäst, de är mer lättcyklade, tycker jag.
En gång fick jag en Hermes från 1940 av en äldre herre som cyklade då han upptäckte att en buss höll på skära kurvan där han körde, blev rädd för att bli överkörd, varpå han kastade sig av cykeln som blev överkörd och skrot!
Vi kom att prata gamla cyklar då han hade en numera nedlagd mack/cykelaffär som jag köpte en del grejer i från. Trots att ramen blev tillplattad och vevpartiet mer eller mindre lika platt, höll lödningar i ramen, materialet sprack inte i vevpartiet, utan bara böjdes. Det vittnar om hur bra kvalitet man hade på både material och hantverk vid denna tid.
Det var en cykel i mycket fint originalskick, snyggt olivgrön, med silverfärgade skärmar och hjul, så synd att den blev skrot. Jag fick den senare och det enda som kunde räddas var naven och bakljuset samt smådetaljer allt annat var krokigt.
I eftermiddag ska jag lägga upp lite bilder på diverse cyklar, bla de ramar från åren runt 1900 jag har samt lite annat skoj! <!-- </EdIndex> --></div>