Men nu är det kopplingen som antyds i rubriken. Är just hemkommen från en kvällsrunda med Rouletten och den är kul att köra därför den har så råstark motor som drar direkt från minsta gaspådrag. Tyvärr är det så att inte ens fyrlamellkopplingen orkar hålla greppet utan att det slirar och slirningen uppstår då förstås vid lågt varvtal då vridmomentet blir som störst.
Om man kör iväg på ettan lite sakta och sedan hastigt drar på så slirar det till även då men greppar efter någon sekund då varvtalet på kopplingskorgen ökar och/eller oljan kastats ut. Likaså när man växlar över till tvåan hugger det inte tag direkt utan det tar ett par-tre sekunder innan kopplingen greppar fullt och därför tappar man i accelerationen
Kopplingen är som jag berättat utbytt till Flinta med fyra friktionslameller och fem stålskivor. Friktionslamellerna såg bra ut men inte nya. Jag letade också upp dom styvaste kopplingsfjädrarna jag kunde hitta bland mina grejer men det var svårt att känna nån skillnad men längden obelastad kunde man jämföra.
Jag har också tappat ur nån deciliter SAE 30 olja så det nu är knappt upp till nivåpluggen i kopplingskåpans bakkant.
Kopplingen går också väldigt lätt i handtaget men det har flera orsaker. En av dom är att kopplingsarmen är något längre på D-motorn än flintamotorerna. Av de här anledningarna börjar jag fundera över hårdare kopplingsfjädrar och skulle det finnas tror jag inte man blir störd av det i kopplingsgreppet. Snarare skulle det kännas mer "normalt".
Frågan är då om det finns hårdare kopplingsfjädrar till Flinta och D-motorn att köpa?
Eller om någon har tips på andra fjädrar man kan använda istället?
Har kollat JLO men dom har för liten diameter och Sachsfjädrarna är ännu mindre.
Men det måste inte vara kopplingsfjädrar till en moped, det kan ju vara vilka fjädrar som helst och jag har ju hittat en mycket lämplig trottelfjäder till Encarwi (som är rätt svåra att hitta) i en vanlig pumptvål som man brukar slänga när den är slut
Återkommer om det när andan faller på....
