GOD JUL till alla Moppebarn med en liten vinterdikt.
Midvinternattens köld är svår,
tio små nissar i djupsnö går.
Rävsax gömd under skynke vitt,
knipsar Nisse av på mitt.
Nio små nissar i midnattstimma
traskar fram i månskensstrimma.
Ugglan hoar i sitt näste,
istapp faller tyst från fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
tomten ligger död på trappen.
Livet snabbt honom tryter,
snart i eget blod han flyter
Utanför dörren står gröten och ångar,
åtta nissars intresse den fångar.
Under stigande hunger de fatet nalkas,
en stackars tomte på kanten halkar.
Han kämpar, han sliter sig blöt,
men drunknar likväl i julegröt.
Många springor stugan har,
där sju små nissar in sig tar.
Katten som bak dörren ruva,
slukar Nisse med hull och luva.
Resterna av tomtehand,
suger misse bort från tand.
Sex små Nissar mot julbordet ila,
snabbt dom uppför bordsben kila.
När sista tomten över kanten hasar,
han tappar greppet och nedåt rasar.
Faller nedåt likt ett lod,
mattan röd av tomteblod.
Tomtar fem i väldig iver,
springer runt, ty hunger river
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lilla Nisse stackars saten,
rinner ut i sillsallaten.
Fyra nissar festat har på sill,
och nu de törsten släcka vill.
Mot glöggen de ilar i samlad tropp,
och tar sig varsin kopp.
Ner faller Nisse i glögghett hav.
Likt ångad mandel hans skinn faller av,
Tre små tomtar i granen svingar,
mellan ljus och änglavingar.
Nisse för nära sig våga,
snart står han i ljusan låga.
Doftar snart likt vidbränd stek,
ångrar då sin ystra lek.
Två små tomtar omkring sig tittar,
då en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den då hoppar,
men detta den ej stoppar.
I tak, på golv, på gardin med frans.
finns nisses hjärnsubstans
Husbonn stiger upp i natten,
för att kasta lite vatten.
Under husbonns tunga toffla,
Nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte en jäkla tomte finns kvar.